Jessica Johansson

Världens bästaste bästa Shaggy lämnade in och gick vidare igår och jag kan inte förstå att det händer på riktigt! Det enda jag var orolig för när jag åkte var att han inte skulle finnas kvar när jag kommer hem igen och nu är det verklighet. Rena mardrömmen just nu, jag sitter här flera 100mil hemifrån och vill inget hellre än sitta hemma och kramas med papps och resten nu. Shaggypaggy har ju varit min bästa vän halva livet och alltid varit lika busig och förstående. Jag kan inte och vill inte förstå att det är på riktigt! Tyckte det räckte med att jag saknade honom som en tok här nere men nu kommer jag sakna honom så himla mkt för alltid. Jag visste ju att jag skulle överleva honom, men nu shaggypaggytok va inte rätt tillfälle! Den värsta chocken för mig kommer antagligen komma när jag väl är hemma igen och ingen kommer springandes överlycklig emot mig med sina blöta pussar och när jag ser att alla hans grejer faktiskt inte finns kvar. Usch vad jag längtar hem just nu. Jag vet att det kommer kännas bättre om några dagar och vi har så mycket att göra här och jobbar så himla mkt, men det kommer va helt sjukt jobbigt nu i början. Det hade varit precis likadant hemma.
Men ska rycka upp mig nu, lovar det papps! Vi bryter ihop och kommer igen, right!